Ibland vill livet annorlunda

Det känns som jag precis kommit till Portugal när mamma och pappa ringde och berättade att farfar blivit ännu sämre, dagen efter var han borta. Jag vet att han var gammal och sjuk och inte sig själv men jag kan inte låta bli att bli ledsen. Med tanke på farfars ålder och tillstånd var det bäst det som skedde men jag antar att jag ser farfar som han var för ett par år sedan och det är det jag är ledsen för. Att jag aldrig mer kan dansa med honom eller höra han sjunga sin favoritsång och läsa sin favoritdikt. Jag vet inte om jag vill gifta mig men jag brukar alltid tänka att om jag någonsin gifter mig, då vill jag att min blivande man ska läsa farfars favoritdikt på bröllopet. Lite tricky med tanke på att jag mest dejtar icke-svensktalande personer så det blir väl den första äktenskapliga prövningen i så fall, haha. 
 
På måndag nästa vecka blir det begravning så vi stänger ner här i Portugal och åker hem. Jag tänker göra det bästa jag kan av dagarna i Sverige och sedan återvända hit till mitt happy place. För livet är till för att ta tillvara på. ♥ 
 
 
Min älskling, du är som en ros, en nyutsprungen skär, ja, som ljuvaste musik, min älskade, du är. Så underbar är du, min vän, och ser så vacker ut, och älska dig det ska jag än när havet sinat ut! När hela havet sinat ut och bergen smält till glöd! Ja, älska dig, det ska jag än när jorden ligger död. Min älskling, du är som en ros, en nyutsprungen, skär, ja, som ljuvaste musik, min älskade, du är.

 
Allmänt | | Kommentera

Att jaga lycka

Jag har spenderat de två senaste månaderna med att jobba på mitt vanliga jobb i Stockholm. Egentligen är jag ju tjänsteledig men då jag hörde att vi var kort om dietister och lågsäsongen i Portugal startade bestämde jag mig för att åka hit för att tjäna lite pengar. Nu tjänar man ju inte direkt storkovan som dietist och mina utgifter i Stockholm var höga men lite extra pengar har jag nu för kommande säsong, det är ju inte precis lukrativt att bygga upp en buisness heller. 
 
Jag har inte reflekterat så mycket under dessa två månader. Jag har mest känt mig likgiltlig. Jag har kunnat konstatera att jag inte är lika lycklig i Stockholm men jag har inte riktigt kunnat förstå varför. Jag har hängt med personer jag älskar, gått på roliga träningspass och haft ett allmänt schysst liv. Det är inte förrän nu när jag har varit hemma några dagar som jag faktiskt har insett vad jag behöver. Jag behöver rörelse i naturen och frihet. 
 
En av få gånger jag har känt mig riktigt lycklig de senaste månaderna var när jag var i Hellasgården och joggade + bastade och badade i en isvak. Sedan kände jag det igår igen, när jag och pappa var och åkte skidor i solen. Jag fick den där lyckokänslan som kommer från magen och brer ut sig som ett leende på läpparna. Lyckokänslan som jag faktiskt känner ofta i Portugal och som jag nästan kan göra vad som helst för att fånga. Och nu undrar jag; är det så farligt då? Att jag jagar lycka. Jag kan ju finna den i friheten, rörelse och naturen. 
 
 
Allmänt, Move your body | Frihet, Lycka, Skidåkning, Snö, Vinter | | Kommentera
Upp