Motion på recept
I fredags provade jag att cykla till jobbet och det var plötsligt som om alla pusselbitar föll på plats. Är det möjligt att bli deprimerad av kollektivtrafik? Att komma ut, få frisk luft och känna benen jobba kan verkligen vara bland det bästa som finns, min antidepressiva medicin.
Det bästa är att om man räknar bort den obligatoriska duschen efter cykelturen så tar det lika lång tid för mig att cykla till jobbet som det tar att åka kollektivt. Jag har alltså ingen ursäkt för att inte göra cykelturen till en ny vana.
Detta har medfört att jag idag har investerat i min första riktiga "vuxenpryl", nämligen en hjälm. Det är verkligen en helt annan hjälmkultur här i Stockholm än vad jag är van vid. Jag tror att cirka 90% av alla jag mötte i fredags hade hjälm på sig vilket faktiskt gjorde att jag kände mig konstig utan, vilket är skönt! En hjälm är en sådan billig investering för att skydda något av det viktigaste jag har. Nu känns det snarare konstigt att jag inte alltid har cyklat med hjälm. När det gäller hälsan borde säkerhet alltid komma före fåfänga. Hur mycket vuxenpoäng ger inte dagens insikt?
Nu får vi bara hoppas att våren har kommit för att stanna så att jag kan börja cykla varje dag.
