Ibland vill livet annorlunda
Det känns som jag precis kommit till Portugal när mamma och pappa ringde och berättade att farfar blivit ännu sämre, dagen efter var han borta. Jag vet att han var gammal och sjuk och inte sig själv men jag kan inte låta bli att bli ledsen. Med tanke på farfars ålder och tillstånd var det bäst det som skedde men jag antar att jag ser farfar som han var för ett par år sedan och det är det jag är ledsen för. Att jag aldrig mer kan dansa med honom eller höra han sjunga sin favoritsång och läsa sin favoritdikt. Jag vet inte om jag vill gifta mig men jag brukar alltid tänka att om jag någonsin gifter mig, då vill jag att min blivande man ska läsa farfars favoritdikt på bröllopet. Lite tricky med tanke på att jag mest dejtar icke-svensktalande personer så det blir väl den första äktenskapliga prövningen i så fall, haha.
På måndag nästa vecka blir det begravning så vi stänger ner här i Portugal och åker hem. Jag tänker göra det bästa jag kan av dagarna i Sverige och sedan återvända hit till mitt happy place. För livet är till för att ta tillvara på. ♥
Min älskling, du är som en ros, en nyutsprungen skär, ja, som ljuvaste musik, min älskade, du är. Så underbar är du, min vän, och ser så vacker ut, och älska dig det ska jag än när havet sinat ut! När hela havet sinat ut och bergen smält till glöd! Ja, älska dig, det ska jag än när jorden ligger död. Min älskling, du är som en ros, en nyutsprungen, skär, ja, som ljuvaste musik, min älskade, du är.